Hästskon – Sara Rott

dsc_0991

Hej, Kul att ni vill läsa några rader om mig!

Jag heter Sara Rott, 26 år, jag bor i gråbo, som är ett fantastiskt ställe att bo på när man har hundar och hästar som jag. Massor med långa och bra ridvägar, sjöar, skog, grusgrop, galoppbana, paddockar och ridhus lite här och var, optimalt helt enkelt!

Att baka och laga mat är himla roligt, jag har sällan tid för något av det tyvärr. Jag är ofta ute på långa promenader med mina fina hundar Annie, Loka, Tiger och Balder, finns inget bättre sätt att spendera en ledig dag än att sitta och njuta ute i skogen någon stans.

… kan inte minnas när jag första gången red på en häst eller när jag bestämde mig för att det var hästar och djur som skulle bli en stor del av mitt liv. Men jag minns att jag var livrädd för hästarna och framförallt ridningen, varje gång jag åkte hem i bilen tillsammans med min mamma och syster efter ridskolan så skulle jag aaaldrig mer rida på en häst… ändå var jag liksom tillbaka varje vecka av någon underlig anledning, jag förstår nu att min dåvarande ridlärare måste ha haft ett enormt tålamod! och det tackar jag för.

När jag började med hästar var jag rädd men idag är det ytterst få hästar som skrämmer mig. Jag väljer att se rädslan som en fördel, och är tacksam för att jag har upplevt och kommit över den, det har dels hjälpt mig att inse vilka otroliga djur vi har att göra med, trots sin storlek och enorma kraft är de oss till lags nästan jämt, fast vi ibland inte förtjänar det, fantastiskt! Jag känner också ibland att jag har möjlighet att hjälpa andra som är rädda för hästar/ ridning, då jag faktiskt vet hur det känns, för först då kan man veta vad man pratar om!

Mina hästar idag är Valdis (islandssto), Tinni (islandsvalack) och Buzzin (fd travar valack), tre väldigt olika och väldigt härliga individer! Jag har väl egentligen aldrig köpt någon häst, de liksom kommer till mig, det blir lätt så när man har en syster som jobbar med hästar.

Jag har ridit efter en del olika modeller och principer, klassiskt, engelskt, islandsridning, hoppat (väldigt lite) akademiskt och helt utan sadel och träns. Jag vill inte dela in min ridning eller hästhantering under något speciellt fack, jag gör det som fungerar, på den hästen jag tränar just nu! och det är en sån härlig känsla om folk frågar vad man sysslar med, jag rider/ tränar! ”jaha vilken sorts ridning/ träning?” Det jag känner för just då, och det som fungerar just då! härligt!

Just nu tränar jag en del belöningsbaserat från marken, positiv förstärkning. Jag och mitt islandssto Valdis håller på att lära oss massa roliga trick, vi har himla kul tillsammans! Några av tricken vi har lärt oss tillsammans är buga ”vanligt”, buga med båda benen fram, komplement, ligg, spansk skritt, bergsgeten, sträcka ut, stegra mm

Anledningen till att jag började träna något alternativt till ridningen var att jag efter en väldigt misslyckad ridkurs tillfälligt tappade allt sug på ridning. Måste jag sitta och hålla hårt i munnen och pressa pressa pressa och göra massa andra (vissa helt obegripliga) saker som varken känns bra för mig själv eller absolut inte känns bra för min häst så kan jag lika gärna lägga av tänkte jag. Men eftersom att jag ville ha hästarna kvar var jag ju tvungen att hitta på något annat för att aktivera dem, och på den vägen har det fortsatt.

Jag rider mina hästar mycket idag! och jag rider gärna ute i naturen, långa rundor, gärna med handhäst eller sällskap. En bra kondition på hästarna är viktigt för mig (och inte minst för hästarna!), och jag tycker att man får den bästa grundkonditionen och styrkan ute, och variation med träning på bana bygger den optimala ridhästen.

I full galopp ute på en pigg och glad häst, känslan av att det alltid kan gå fortare om man ber om det, och att jag samtidigt fullt ut kan lita på min häst även när jag blundar, det är den bästa känslan jag vet!

Hoppas vi ses! Tack för att ni läste 🙂

Kommentarer inaktiverade.