Hej!
Jag heter Lena Andreasson och sitter sedan senaste årsmötet med i Gautis styrelse som sekreterare.
Jag bor med min sambo i en villa på landet i Landvetter, skogen utanför knuten och stallet bara en kort promenad bort. Om vi nu ska ha med ålder i presentationen så är jag 47 år. Sedan ett par år tillbaka jobbar jag på Länsstyrelsen i Västra Götaland, på Landsbygdsenheten, som rådgivare inom ekonomi och affärsutveckling.
Hästar har alltid funnits i mitt liv, jag är uppvuxen på ett mindre lantbruk där hästar till viss del användes i jordbruket. Jag var väl inte precis någon hästtjej men jag lärde mig ganska tidigt både att köra och att rida. På den tiden var det fjordhästar som gällde, envisa och kanske inte alltid så lätthanterade…. Sen träffade jag på islandshästar! Lagom stora, trevliga att hantera, verkade vara ganska snälla. Det blev några turridningar och så småningom en önskan om att få lära sig rida islandshäst på ”riktigt”. 2001 började jag och min syster Linda rida hos Marget på Raudhetta ute i Lindome. Efter ett par år så tyckte Linda att det var dags för egen häst, vi hade ju redan stallplats klar hemma hos föräldrarna. Min första egna häst blev Gleipnir fra Reykjavik, en äldre herre som var en utmärkt läromästare. Det gav mig mod att börja leta efter en häst med mera kraft och fart i så 2008 köpte jag min nuvarande häst Fjalar från Stenholmen, en 15-årig valack. Vi trivs bäst i skogen men rider också för tränare och har till och med vågat oss till att vara med på ett par av Gautis kvällstävlingar. Det går ju sådär, tölten finns där men skritt är ganska onödigt och ovalbanan är väl egentligen tillför att hålla full fart?! Skoj har vi, och det är väl huvudsaken?
Hästskon vill jag nu kasta vidare till Britt-Marie Strandh.